Here we go...

Igår kom det in en kund i affären (mycket konstigt ;) ) och handlade av mig i charken. Man småpratar ju alltid och Lennart (som stod och fippla med köttet) körde igång sitt vanliga tjöt om att jag är som jag är för jag kommer från Trollhättan och att jag har diverse kärleksproblem (något han hävdar hela tiden utan någon som helst grund, snälla, finns det någon mindre kärleksaktiv än jag just nu? :D ). Hur som helst, kvinnan som vi pratade berättade att när hon träffade sin man gick hon ned14 kg för att hon var så kär och knappt kunde äta. Nu har dom varit gifta i 22 år och man såg på henne att hon verkligen fortfarande kände starkt för honom, att det inte var ett sånt där platt och grått äktenskap som bara är till för barnens skull. Det tyckte jag var häftigt och det är väl precis så det ska vara? Och jag tror inte hon kan ha varit mer än 45, så säg hon gifte sig runt 23årsåldern... asså det är ju verkligen det ultimata. Problemet är väl att du ska bli kär, att det ska finnas någon som får dig att känna något så starkt så att du kan tänka dig att involvera dig och sen leva med människan resten av ditt liv. Well lycka till :D

  
(Daviv Gray - This years love)