Here we go...

Imorse klockan 06.02 gick tåget till Stockholm. Jag får säga att det finns roligare saker i livet än att åka tåg i fem timmar. Dock är det ingen fara längre, känns som jag flugit 8 timmars resor alldeles för ofta det här senaste året. Hur som helst så var jag framme i Stockholm runt elva och lyckades faktiskt ta mig till Karolinska samt hitta rätt byggnad. Var ju där två timmar tidigt dock men det löste jag med boken jag läser. Totalt har jag läst cirkus 250 sidor idag så den är snart slut ju :P Engelska är det med - skitbra. I alla fall.. Vet inte vad jag ska säga om intervjuerna, har ingen aning om hur det gick. Va fan, alla är skitduktiga och trevliga som kommer upp dit, vrf skulle dom låta mig börja läsa? Jag har knappt någon livserfarenhet eftersom jag inte ens är tjugo och jag passar säkert inte för jobbet heller. Gud vet. Vad som verkar ha kommit fram i alla fall är att jag är en väldigt verbal person som har lätt för att kommunicera, kanske tar lite för stort ansvar och inte alltid litar på att andra gör jobbet ordentligt (finns inte ens en handfull människor jag litar på i det avseendet). Jag är lättlärd och behövde tydligen inte lägga ner allt för stort arbete för att nå dit jag kom men jag har ingen direkt aning om vad som gör mig mer lämplig än andra mer än att jag råkar bry mig om människor och fungera som folks psykolog. Jag har saker med mig i bagaget som gör mig självständig och oberoende mycket. Sen om det räcker för att jag ska få utbilda mig till vad jag vill, det vet jag inte. 

Läkaren som intervjua mig var noga med att berätta att läkare är den yrkesgrupp som tar livet av sig oftast, något min syster kompletterade med att säga att det främst gäller unga kvinnliga sådana. Här är vi positiva! Vi får väl se, jag kanske blir snabbsköpskassörska istället?

Hur som helst klarade jag av dagen, och imorn kommer bli en intressant dag också. Berättar mer då.

Peace