Here we go...

- Sluta titta nu Erika.


- Ja jag ska, bara en till.

- Nej, inga fler. Sluta nu.


- Bara en endaste en?

- Nej, det är inte värt det. Du drömmer så konstigt då.


- Det har du rätt i...

USA har alltid varit landet som är lite striktare än oss andra - lite prydare, lite mindre mänskliga. Barnen har aldrig sett sina föräldrar nakna och du blir, helt ärligt, åtalad om du lämnar in en rulle film till framkallning där din baby badar badkar (naken som alla andra bebisar?).

Jag ska inte säga att allt som är olikt oss är dåligt. Jag har tidigare skrivit om många unga amerikaners syn på giftermål som jag fascineras av och det finns en större utbredd åsikt om att sex skall väntas med. Jag vet inte om jag personligen tycker att man ska vänta till äktenskapet - men det är upp till var och än. Dock skadar det nog inte om unga väntar lite längre än vad vissa gör nu.

Det jag dock tycker är fullständigt absurt är vad jag läste i aftonbladet häromdagen. Vissa skolor har börjat förbjuda kramar i skolorna - mellan lärare och elever men också mellan elverna själva. Okej - jag kan medge att tack vare hur det juridiska systemet fungerar i USA och mentaliteten att man ska stämma alla som inte gör som man vill så förstår jag att det kan uppstå problematik med lärare som kramar elever. Jag skulle dock aldrig vilja att min unge gick i en skola där han/hon inte fick krama sin lärare. Herregud, gjorde vi något annat på högstadiet? Och vilka fantastiska relationer hade vi inte med vissa av våra lärare? När det kommer till kramar mellan elever känns det bara konstigt. Kramas vi inte hela tiden med våra vänner? Jo det gör många. Man kan läsa att vissa elever uppelver ett obehag då de känner sig "tvingade". Är det ok? Nej det är det inte. Men är det rätta sättet att få ordning på problemet att förbjuda eleverna (eller lärarna) att kramas? Det tror jag inte. Jag tror det leder till att barnen växer upp med sämrer relationer till sina vänner och medmänniskor och jag tror att de blir olyckligare. Det har väl för jössenamn gjorts undersökningar i hur bra massage och annan kroppskontakt är för barns inlärningsförmåga och välmående?

Det kan säkert uppstå en massa olika problem i skolor och andra ställen i samhället, pga folks olika handlingar. Ska man förbjuda dem så fort de ställer till problem? Eller ska man hålla en dialog om ämnet, mellan de som utför handlingarna och de som blir "drabbade", så att man kan finna en mogen lösning på "problemet"? Jag tror på det sistnämna.



                                       KRAMAR ÅT FOLKET (eleverna ;) )!!

                           

~*~
Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden
~*~

Igår var det "Panum Electric" - stundentklubben var öppen från 12.00 till typ 5.00 tror jag. Meningen var väl att det enbart skulle spelas electric men så blev det inte - tack gode gud! Vi gick ner direkt efter att föreläsningarna slutat klockan tolv. Vädret var helt underbart så vi gick in, köpte öl och sen satte vi oss utanför i solen och chillade i ett par timmar. Så nice! :) Vi har varit så bortskämda hela veckan med superfint väder så man har blivit alldeles energiboostad ^^ Anyways, så gick vi in klockan 14 och sen körde vi på. Jag vet inte vart tiden tog vägen och vad vi gjorde under tiden men vi gick inte hem förrän halv ett. Under den tiden hann vi chilla ute i en puffkudde, prata me småsvenskarna på semstern under, träffa en mycket omtalad kvinna, säga upp kontakten med en man, shaka till salsamusik, tragta samt finna Orlando Bloom. Denna man blev jag fullständigt superkär i. Det tog inte så lång tid heller - med det utseendet räckte det att han berättade att han läser på musikuniversitet, åttonde semstern. Helt fantastisk att man kan vara så förutsägbar :D Hur som helst - efter närmare eftertanke insåg jag att han inte var så mycket att hänga i granen. Alldeles för full och odräglig, men ack så vacker. Life's a bitch :D
Efteråt skulle Johanna skjutsa hem mig på cykel. Det blev alldeles förnärmad när jag föreslog att vi skulle gå, cykla kanske inte var en sån bra idé? "Litar du inte på mig? Jag har ju varit med i landslaget!" Jo tack förvisso men det syntes inte igår! Jag är glad att vi överlevde :D

Dagen idag har ägnats åt en dålig omgång av melodikrysset, rapportskrivning samt rullande av köttbullar. Snart ska jag sova för imorn ska det skrivas ännu mer rapport. See you in my dreams Orlando (Jonas) ;)

Tittut! :)

När man går in på blogg.se's startsida och ska logga in till sin blogg finns det en ruta till vänster där en blogg framhålls varje dag, eller egentligen ett speciellt inlägg. Jag burkar inte titta så noga men idag var det en bild av ett par överkryssade mjukisbyxor så jag läste faktiskt vad som stod.

Tjejen som skrivit inlägget har ett mycket dåligt förhållande till mjukisbyxor och verkar nästan allergisk mot dem. Hon ifrågasätter varför superfixade tjejer kan visa sig utomhus i mysbyxor och säger sig börja rysa när hon ser ett par på en kille. (läs mer här)

När jag läst detta kände jag att jag var tvungen att dela med mig av mina egna, starka känslor för detta speciella plagg. Jag måste väl säga att jag är av motsatt uppfattning som tjejen jag tidigare skrev om. Jag älskar mjukisbyxor och jag tror nog jag skulle kunna bo i mjukisbyxor 24/7. Anledningen till att jag inte gör det är väl för att jag även tycker att jeans ser helt ok ut. Men där slutar väl också min byxvariation - antingen det ena eller det andra.

Jag tycker det är snyggt. Jag tycker det är bekvämt. Ett par mjukisbyxor och ett linne - eller ett par jeans och en hoodie. Det är så jag lever. Det är aldrig fel.

Jag är ledsen för att den tidigare nämna tjejen inte kan dela min kärlek till mjukisbyxor - hon går miste om något underbart! Men man säger ju att smaken är delad och det får vi väl vara glada för - mer mjukisbyxor kvar till mig! 

                                                           <3