Here we go...

Jag och Nicole hade en girl-day idag, for Leon var hemma och pojkarna sjuka. For att utnyttja tillfallet akte jag och Nicole till The discovery musem i Acton (som ett litet innovatum) och spenderade ett par timmar dar. Det var roligt :) I slutet traffade vi pa en kvinna som jobbade dar som hjalpte Nicole med bildgrej. Jag och hon borjade smaprata och jag namnde att jag kom fran Sverige. Hon blev superglad och berattade att hon var svensk, men hon pratade inte svenska. Hennes grandmother and grandfather kom till amerika i borjan av 1900 talet sa hon vaxte upp med svenska omkring sig och hennes mamma kunde tydligen prata lite, men inte hon. Sa vi satt och smapratade lite och hon berattade att hennes grandma lart henne en svensk bon som hon laste nar hon var liten, men den hade hon nastan glomt bort nu. Jag fragade vilken (misstankte det var gud som haver barnen kar, for det ar vad min farmor tvingade pa mig att be nar jag var liten) och jojomen, nar hon skulle forsoka aterge den horde jag tydligen gud som haver, sa jag laste med henne och hon blev alldeles rord och glad :) Sa jag fick lasa den med henne en gang igen, beratta lite om Sverige och sa, och sen bad hon mig att skriva ned den at henne, vilket jag sjalvklart gjorde :) Hon var jattego :)

Efter museet akte jag och Nicole for att ata lunch. Kan saga att det inte var sa latt att hitta parkeringsplats sa det slutade med att jag var tvungen att fickparkera. Nu rakar det vara sa att jag hatar att fickparkera, for jag har glomt bort hur det ar man ska gora, sa jag kommer alltid for langt ut fran kanten, och jag menar, min bil e stor.. Sa Nicole fick sitta och kolla ut genom bakrutan och saga till mig hur langt jag kunde backa, medans jag forsokte styra mig narmare kanten. Slutresultatet blev faktiskt ratt bra, tack Colie! :)

Det snoar som fan idag, och jag har orientation pa gymmet idag, ROLIGT! Ska ringa dit och kolla om dom ens har oppet idag, kanske andrar, jag vet inte. Hade ju dock varit lite nice och simma faktiskt.. Vi far se.