Here we go...

Funderade pa hur mycket man egentligen kan forstora for sig sjalv (eller iaf lata sig sjalv ga miste om), till exempel nar det galler relationer till manniskor (och da menas bada vanskaps- och karleksrelationer, for forst tankte jag bara pa vanner men ja menar, de funkar for vilket som).
Det jag tankte pa var hur man hellre valjer att kora ett sakert race, inte ge ut allt for mycket utav sig sjalv, in case man inte far lika mycket tillbaka, och pa det sattet inte komma allt for nara manniskor och inte fa ut lika mycket utav en relation. Jag menar, man ska alltid vara sa himla radd for vad den andra parten tanker och tycker, och man maste alltid se till att halla balansen, och aldrig ge mer an den andre, for sa fort du gor det ar det kort om du inte far lika mycket tillbaka, vad det an ar.

Sa fort du bryr dig minsta lilla om nagon ar du sarbar, darfor gor du bast i att aldrig bry dig om nagon, iaf ge ett sken utav att det ar sa det ligger till. Pa sa satt skyddar du dig mot eventuella besvikelser och embaressments i form av att bry dig om nagon som inte bryr sig lika mycket om dig. Synd att det allt for ofta gar fel, eftersom bada tva spelar samma spel, och egentligen bara lurar skiten ur varandra istallet for att arligt saga "jag bryr mig faktiskt riktigt mycket".

Folk slapper inte in annat folk for nara heller, eftersom det ocksa gor en sarbar (bland annat). Jag och Shomi brukade kalla det murar; folk satter upp en mur for att skydda sig sjalv, lagger sedan pa en fasad och spelar pa det. Vissa har det ganska latt att riva ned muren om man borjar komma nara nagon, andra gor det bara for nagra fa, nagra riktigt nara. Sen har vi dom som nog aldrig gor det, som ar alldeles for radda for att bli sarbara att dom hellre haller folk pa mils avstand fran dem sjalva an att vara uppriktiga med vad som verkligen finns i dem. Dessvarre ar det sa att ju svarare nagon har att riva sin mur, ju svarare blir det for dom i relationer till manniskor. Inte bra alls dar. 

Manga gor sahar, jag tror inte att jag ar ett undantag allt for ofta, sa det ar ingen predikan eller nagot. Jag bara tankte pa det, och det suger faktiskt ganska grovt.


Horde en lat igar pa radion, hade aldrig hort den forut. Av nagon konstig anledning lyssnade jag pa texten (och ni kanske minns vad jag skrev om mig och texter?), och jag maste saga att den var riktigt bra. Var nog den som fick mig att borja fundra. Lagger upp texten bara for det :)