Hasardspel

Kameleontisk är den mannen i sitt inre
Jag försöker hålla mig på min kant
Hans hjärta verkar vara gott som guld
Hans hjärna som en mångfacetterad diamant
Kameleontisk är jag i mitt inre och så svår att förstå
Men jag vill bara ha honom intill mig
Jag vill bara han ska vara nån jag kan lita på


Kan någon själ begripa
Hur man vet vem som kan ta en ända hem
Vem kan man visa det förlovade landet
och sitt eget Jerusalem


Hypnotisk är den blick han besitter
och så behagligt loj
Ibland har han räckt mig sina händer
Ibland har jag trott han är mitt ankare, min borg
Men så undrar man med honom som med floder
Ska man dränkas eller varligt segla fram
Man undrar om han döljer vassa tänder
Man har ju märkt att dom med vassa tänder ofta liknar lamm


Kan någon själ begripa
Hur man vet vem som kan ta en som man är
Vem kan man visa sitt innersta inre
Utan att vara en förlorare för det


Han väcker min hunger, min förtvivlan
Men också min varma sympati
Hasardspel är vad kärleken är
sägs det och det ligger det kanske något i
Hasardspel eller inte, det ska spelas
Spelas högt, fast fallet kan bli hårt
Ibland har han räckt mig sina händer
Ibland har han sagt sånt där som du och jag och vårt


Kan någon själ begripa
Varför ord som vi och vårt gör mig så svag
Ibland har han hjälpt mig att glömma
Hur ensam jag är för ett tag


Kan någon själ begripa
Varför det gör så ont så ont så ont att se
Så jag sluter mina ögon och låtsas
Att jag inte vet hur ensam jag är
Jag sluter mina ögon och låtsas
Att jag redan glömt hur vacker han är



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0