Ska man skratta eller gråta?
USA har alltid varit landet som är lite striktare än oss andra - lite prydare, lite mindre mänskliga. Barnen har aldrig sett sina föräldrar nakna och du blir, helt ärligt, åtalad om du lämnar in en rulle film till framkallning där din baby badar badkar (naken som alla andra bebisar?).
Jag ska inte säga att allt som är olikt oss är dåligt. Jag har tidigare skrivit om många unga amerikaners syn på giftermål som jag fascineras av och det finns en större utbredd åsikt om att sex skall väntas med. Jag vet inte om jag personligen tycker att man ska vänta till äktenskapet - men det är upp till var och än. Dock skadar det nog inte om unga väntar lite längre än vad vissa gör nu.
Det jag dock tycker är fullständigt absurt är vad jag läste i aftonbladet häromdagen. Vissa skolor har börjat förbjuda kramar i skolorna - mellan lärare och elever men också mellan elverna själva. Okej - jag kan medge att tack vare hur det juridiska systemet fungerar i USA och mentaliteten att man ska stämma alla som inte gör som man vill så förstår jag att det kan uppstå problematik med lärare som kramar elever. Jag skulle dock aldrig vilja att min unge gick i en skola där han/hon inte fick krama sin lärare. Herregud, gjorde vi något annat på högstadiet? Och vilka fantastiska relationer hade vi inte med vissa av våra lärare? När det kommer till kramar mellan elever känns det bara konstigt. Kramas vi inte hela tiden med våra vänner? Jo det gör många. Man kan läsa att vissa elever uppelver ett obehag då de känner sig "tvingade". Är det ok? Nej det är det inte. Men är det rätta sättet att få ordning på problemet att förbjuda eleverna (eller lärarna) att kramas? Det tror jag inte. Jag tror det leder till att barnen växer upp med sämrer relationer till sina vänner och medmänniskor och jag tror att de blir olyckligare. Det har väl för jössenamn gjorts undersökningar i hur bra massage och annan kroppskontakt är för barns inlärningsförmåga och välmående?
Det kan säkert uppstå en massa olika problem i skolor och andra ställen i samhället, pga folks olika handlingar. Ska man förbjuda dem så fort de ställer till problem? Eller ska man hålla en dialog om ämnet, mellan de som utför handlingarna och de som blir "drabbade", så att man kan finna en mogen lösning på "problemet"? Jag tror på det sistnämna.
KRAMAR ÅT FOLKET (eleverna ;) )!!
